Tusen och en natt är ett litteraturhistoriskt viktigt verk som skapat mycket kontrovers genom historien. Novellsamlingen härstammar från 800-talet och är ett av de få litterära skapelser från Mellanöstern som är en självklar del i västvärldens litterära kanon. Många kanske tänker på Disneyfilmen Aladdin och Ali Baba och de 40 rövarna, men faktum är att dessa historier inte var del av Tusen och en natt från början. Originalet hade klart vuxnare teman, för att uttrycka det milt.
Handling
Enkelt förklarat kan man säga att Tusen och en natt är ett samlingsverk bestående av ett stort antal noveller (dock inte 1 001). Varje novell grundar sig dock i en övergripande handling.
Den galna och sadistiska kungen Shahriar tar sig en ny fru varje kväll, och avrättar henne varje morgon. När det blir dags för prinsessan Scheherazades tur, kommer hon på en genialisk idé för att förhindra att hon går detta öde till mötes.
Hon gör det genom att berätta sagor. Varje kväll berättar hon en ny saga som hon inte fullkomligt avslutar, innan kungen somnar. Detta innebär att kungen är så pass nyfiken morgonen efter, att prinsessan får leva och fortsätta med sagan. Varje berättelse vävs mer eller mindre in i varandra och många är uppdelade i flera delar. Det finns flera klassiska verk som är uppbyggda i samma struktur. Den mest kända från Europa är antagligen Decamerone av den italienska författaren Giovanni Boccaccio. Den består också av en ramberättelse som sedan benar ut i ett hundratal noveller.
Erotik, drama och våld
Tusen och en natt är ett hyllat verk, både bland väster- och österländska litteraturkritiker – dels för sin historiska signifikans, men primärt för den fantastiska berättartekniken och de allmänmänskliga intrigerna. Novellsamlingen är också given kurslitteratur för litteraturvetarstudenter.
Samtidigt är det en mycket kontroversiell skrift. I arabvärldens mer fundamentalistiska områden är förespråkarna för censur av Tusen och en natt inte ovanliga. Det beror på att verket innehåller otroligt många – och målande – beskrivningar av sex och våld. Boken har flera gånger bannlysts i olika länder, men har överlevt all censur, vilket alltid är ett tecken på högkvalitativ litteratur.
Aladdin tillkom senare
Tusen och en natt tros alltså ha rötter från 800-talet, men de mest kända historierna – åtminstone i västvärlden – tillkom långt senare. Berättelserna om Aladdin och Ali Baba las exempelvis till i verket av fransmannen Antoine Galland någon gång på 1800-talet. Alltså 1 000 år efter originalverket kom ut. Den version som hittas i Tusen och en natt följer dock resten av verkets råa stil och är betydligt mer brutal än den snälla Disney-versionen.
Tusen och en natt är fortfarande läsvärd. Många av konflikterna som boken gestaltar är universella och aktuella än idag. Det är också ett historiskt dokument som vittnar om en tid då Mellanöstern var totalt överlägsna när det kom till nyanserad och risktagande litteratur.
